Pålsjö skog med de raka, ståtliga Bokarna. Grå-vitt ljus som når ända ner. Snart är det grönt och lummigt. Älskar tiden innan allt har börjat sätta fart. Följer varje tecken av liv. 
 
Sover dåligt som vanligt och är vaken mellan 02.00 och 05.00. Sen slumrar jag in och vaknar igen av mig själv vid 07.00. En typisk natt. Och jag har hunnit svara på email och surfat runt på nätet och varit ute bland mina sociala medier. Mitt i natten när jag borde sova som bäst. Vet att det inte är bra att ha mobilen nära men den är ändå bästa stödet för att förströ en vaken natt. Orkar inte läsa en bok och vill inte gå upp... Dricker en kopp te ibland och sitter med en filt i soffan, tänder ljus och försöker dämpa tankeverksamheten som är lite för ivrig för dygnets timmar. Men då blir jag mer vaken och börjar tänka ännu mer. Behöver stillheten och natten men behöver kanske inte sova lika länge som förr. Kommer ihåg min mormor som var uppe vid 05.00, kokade kaffe och läste tidningen vid det lilla köksbordet. Hon kunde inte heller sova. Så det är väl så det är numera. Känner mig inte så upprörd över det utan får mer hantera det på något sätt. Och ibland slumra till på soffan en eftemiddag emellanåt.
Får vila när tröttheten kommer.  
 
Februarimånad är en rätt tråkig mellanmånad då man längtar efter våren och värmen som mest. Och då plötsligt kommer kyla och snö, som vi inte alls hade räknat med. Är glad att jag bor långt ner i söder, kan inte klara kylan så länge och nu börjar det bli riktigt ljust ändå! I år känns februari inte så farlig. Jag har mer tid att se förändringarna och går in i vårvintern med hopp om livet och ser att det återvänder sakta och målmedvetet. Ljuset bland de kala bok-stammarna i skogen är försiktigt krispigt och vitt. Annorlunda från de första varma självsäkra solstrålarna på våren. Det är en ynnest att få följa varje dags förändring mot ljuset och värmen. Börjar till och med tycka om de kyliga lite motsträviga morgnarna med grå-rosa gryning i lätt motvind. 
  
 
Längs Öresund. Springer, går, andas, flåsar, vaknar till liv. Får kraft i den kyliga motvinden!
 
 
Gott i soffan med mjuka kuddar, färger och former. Mitt i natten när jag inte kan sova eller en stund på em när tröttheten kommer...
 
 
Börjar varje dag med Avocado på Finn-crisp, en Blodgrapefrukt och en kopp te. Jag varken ska eller behöver äta mer. Måste gå ner i vikt... och det går bra så länge jag håller mig till detta! Och äter nästan minimalt på dagarna. Så det är ingen frossa i semlor eller kanelbullar som jag älskar och som jag nu måste avstå ifrån, och bara äta någon gång ibland. Det funkar bättre än jag trodde och det ger resultat. Piggare och nöjdare kropp.
Så har en måndag i februari börjat igen.  
Snart kommer den. Den skira rosa blomningen. På bar kvist med utspridda kronor som skapar ett sirligt broderimönster mot den blåa vårhimlen. Suck! Och på Facebook och Instagram svämmar det över av rosa blom-och blåa himmelsbilder! Bara så häpnadsväckande..! I tusentals blommar det i vackra lundar runt om i landet. Om man inte åker till Japan så finns numera flera fantastiska körsbärsplanteringar att hålla koll på runt om i landet. Botaniska trädgården i Göteborg lockade förra året närmare 15 000 besökare till sin blomning och till firandet av "Hanami", pick-nick under de himmelska trädens blomning! Och det var bara på en söndag! Norrvikens trädgårdar i Båstad har också en fin körsbärslund liksom Kungsträdgården i Stockholm och Lundagård i Lund. Men att ha en pick-nick är framför allt parkernas tema. Att sitta ner på gräsmattan: kanske första utefikat på filt för året!
 
Körsbärsblomningen har en unik ställning i Japan därifrån traditionen med "Hanami" kommer. Blomman anses så märkvärdig just för att den visar på att även en så stolt och elegant skönhet falnar på kort tid. Inget varar för evigt. Och att då ta till vara på stunden, ögonblicket; ger en stark symbolik för det förgängliga livet. Läs mer om Körsbärsblomning på www.japanexperterna.se som arrangerar resor dit. Där kan man också se när det blommar i de olika regionerna. Japan är ett långsträckt land och första blomningen i söder kan ske redan i januari medan den sista blomningen längre norrut är i april månad. 
 
Här i Sverige är det april månad som gäller men med lite variation beroende på tidig eller sen vårvärme. Själv ska jag bege mig lite söderut i mars månad och försöka fånga den rosa blomningen bara för att få möjligheten att uppleva den två gånger minst... 
 
Min bild här är tagen i Furutorpsparken i Helsingborg som har en jättefin körsbärslund att ta sikte på.  
 
Finaste tidigblommande körsbärsblomman/trädet heter Prunus 'Accolade' - som finns i Kungsan bland annat.  Snart så...
 

"Trädgården är som en tavla, man målar med växterna. Det ska vara hållbart, inte efter senaste trenden." Heidi har klara åsikter om hur en användbar trädgård ska skapas. Hon har ett långt yrkesliv bakom sig och är fortfarande i full fart med nya projekt, nu när hon i dagarna närmar sig 75 år! "Jag vill inte sitta hemma och tjattra med några tanter om skilsmässor och sjukdomar; jag vill jobba!" Heidi, biter ifrån, det är viktigt för henne; att vara igång och fortsätta skapa trädgårdar så länge som kunderna ringer efter henne. Just nu håller hon på med två projekt i Fortuna i Rydebäck utanför Helsingborg. Det blåser kraftigt därnere, "jag vet vid det här laget vad som passar vid kusten", säger Heidi och spänner ögonen i mig. Ja, hon om någon bör veta. Med flera trädgårdar längs hela kusten i Skåne men också flera uppe i Stockholm.

Heidi kom från Tyskland till Sverige som 19-åring, 1962, och hade innan dess ordnat ett arbete på en plantskola; som städare. Det var hårt de första åren, man fick göra allt; odla, laga verktyg och fixa det mesta själv, ett eget val men med stark passion till det gröna. Hon lärde sig att ska det ske något måste man arbeta hårt och vara självständig. Heidi utbildade sig till trädgårdsarkitekt och startade Löddeköpinge Plantskola som blev banbrytande som Handelsträdgård med estetik och inspiration. De gröna formerna; Buxbom, Murgröna, Liguster och Myrten dominerade och de sinnliga kompositionerna av patinerade terrakottakrukor, rostigt, sirligt och grönt. Det skapade en ny våg av inredning och en annan syn på trädgården och på de traditionella plantskolorna. Och Heidi berättar: fraktgubbarna lyfte på ögonbrynen när det var hon som kom och bar in leveranserna av perenner och jordsäckar. De kunde ge kommentarer som ”Är du inte lite väl manhaftig nu!” Heidi skrattar vid minnet. Åh, så dumma och okunniga de var. 

Jag ser Heidi framför mig då vi hade trädgårdsrådgivning på Sofiero under Den stora trädgårdsfesten för närmare 20 år sedan: rakryggad och med bestämd min och pliriga ögon, alltid redo för en bitig skarp kommentar om någon trädgård eller en flört med någon av herrarna i sällskapet; jag hade stor respekt för henne då och har det ännu mer nu när jag lär känna henne på riktigt. Heidis uppfattning om trädgård är glasklar; man ska kunna leva med sin trädgård hela året om; om den inte är vacker på vintern är det inte en lyckad trädgård. Det ska alltid finnas ett avkopplande rum; den får inte kännas för krävande. Hon har vännen och kollegan Ulla Molins tankar och idéer nära sig själv. Trädgården ska vara användbar och funktionalistisk men samtidigt sinnlig och omsvepande. "Trädgården speglar din själ och när jag gör en trädgård ber jag om en lång lista av mina kunder vad de uppskattar och vad de vill ha sin trädgård till." Den ska spegla sina ägare; fast det syns nog ändå tydligt att det är en plats skapad av en mycket passionerad och bestämd trädgårdssjäl...

Heidi Palmgen
 
"Trädgården är som en tavla". Vy från Monets trädgård av Ingeborg Radler från utställningen Nordisk salong på Dunkers Kulturhus februari 2018.  
..