Så här såg det ut sommaren 2010 när jag hade planterat grönsaker i Helsingborgs stadspark i projektet "Planteringar utan gränser". Med idén att skapa en mötesplats för odlingsintresserade och för de som kanske skulle kunna komma att bli intresserade, gick jag till Helsingborgs stad och fick napp. Med Utvecklingsnämnden och Stadsbyggnadsförvaltningen som uppdragsgivare satte jag igång att rekrytera odlare bland kulturföreningar och trädgårdsföreningar. Att intresset för mat och odling delas av alla kulturer är ju känt och roligt om vi kan mötas över gränserna och odla tillsammans. Jag fick med entusiastiska odlare med ursprung i Grekland, Libanon, Kosovo, Turkiet med flera.
    Jag ville att vi skulle vara i Stadsparken som ligger som en vattendelare mellan Norr och Söder i Helsingborg. När det blev känt att vi skulle få starta odlingen i parken kom reaktioner som jag aldrig hade kunnat ana: "ska invandrare få vara i finrummet i staden?" "Ska de nu gräva upp hela stadsparken och odla grönsaker?" Det blev insändare i Helsingborgs Dagblad och någon föreslog att det kunde odlas på söder istället... där invandrarna kunde hålla till.. ja det var en reaktion som sporrade mig istället att verkligen göra det i Stadsparken och ingen annanstans! Var skulle vi vara om inte i vardagsrummet! Så sagt och gjort vi fick tillstånd men fick flytta på oss till ena hörnan i parken efter att några politiker fått kalla fötter. Det var bara att bita ihop.
     Så en dag i maj satte vi igång: 9 stora lådor stod klara på 3 x 3 meter. och varje förening fick var sin. Vi fick sponsrat plantor av Hörnheims och Mäster Grön så jag kunde vara generös och frikostig när vi planterade; alla fick ta vad de ville av ett stort smörgåsbord av växter, blommor och grönsaker Plus att de själva hade förodlat en del specialsorter. Det ösregnade konstant på vår planteringsdag men humöret var fantastiskt. Vi dansade Zorba så det skvätte om fötterna och höll värmen i våra plaskblöta kläder. Och dagen efter sken solen igen, och kanske tack vare den fina jorden och den blöta början blev odlingen en stor succé och till stor glädje för alla som dagligen passerade och stannade upp. Vi bjöd på grönsaker och smaker till alla som ville. På så vis var det också ett demokratiskt projekt. Som fungerade mycket väl; föreningarna skötte sina odlingar men var fullt medvetna om att det var till allas nytta och nöje. De spontana möten och samtalen som kom till på grund av odlingen var verkligen allas förtjänst.
     Vi hade en fin sommar och det blev heller inte vandaliserat som många hade förutspått. Jag var själv lite orolig efter helgkvällar men när jag kom på morgonen efter en lördagkväll var det stilla, fint och helt orört Möjligen någon liten kanin hade smakat på kålen. Men det var faktiskt allt som hände. Det gav mersmak. Året efter flyttade lådorna till Planteringen där nästa odling startade med boenden på samma sätt; med ett gemensamt mål; att skapa en god mötesplats för spontana möten och samtal för att bryta isolering och skapa något gott i den slitna parken. Och nu finns projektet på fem olika platser och stadsdelar och är en permanent verksamhet inom Helsingborgs stad. Så den första pionjärinsatsen måste någon göra...och våga tro att det går trots motstånd och misstro. Och tror på den goda kraften i samhället och bland människor. Vad ska vi annars tro på?
 
Plantering i ösregnet i maj 2010//Christina Högardh-Ihr kämpar på.
 Foto: Viktoria Blomberg
 
Solig sköredag i september; Iptisam från Stadsbibliotekets barnavdelning tog hand om en låda och skänkte ut plantorna och grönsakerna till alla som kom förbi eller deltog i skördefesten!
 
 
 
Anna Höj

Så kul att läsa och tänk vad som hänt med stadsplantering och stadsodling sedan dess! Ni var verkligen steget före!

Svar: Tack! ja, det var tufft att börja men sen gick det ju bra! Vilket är belöningen nu!
Cecilia Liljedahl

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress