Tiden innan våren bryter ut; vårvintern med sitt vita skira ljus är här. Vi vet att färgerna, naturen, solen och värmen ska återvända. Men just tiden innan; med längtan och väntan som ligger i luften, är nu i mitt fokus. Det får lov att ta tid. Det får lov att gå långsamt. Som en besvärjelse. Ljuset kommer sakta. De tidiga kyliga morgnarna nere vid strandpromenaden med soluppgång och ljusrosa/ljusblå himmel. Dagarna blir längre och längre för varje dag. De första varma solstrålarna letar sig fram genom kala trädgrenar ner på den gråa vintertrötta marken. Små tecken av en ny vår kommer upp. Snödroppar, lite mer grönt mellan de vissna löven, koltrastarna som börjat sjunga igen. Och det finns hopp om ljus och värme. Varje nyans av förändring tar jag vara på och gömmer i mitt inre. Njuter för första gången på många år av februari månad som annars är en tråkig kall transportmånad till våren. Kanske för att jag är en bit äldre, kanske för att jag nu i år har mer tid att vara ute; ser hur ljuset och livet sakta återvänder. Det berör mig på ett annat sätt än tidigare. Och vill hålla kvar längtan. Stora snöflingor singlar sakta ner; vintern håller sig fast. Det är nu i början av mars. Men vi vet att den inte kan stanna. Njuter av våren i förskott inomhus med buketter av tulpaner, krukor med pärlhyacinther, krokus, kungsängsliljor: alla näpna små vårblommor som förtrupper till det som komma skall därutanför fönstret. 
 
Badar i kylan. Solen värmer så långt den når fram. Det är ca +4 grader i luften men jag njuter av att gå ut från värmen i bastun ut på bryggan och ut i vårvinterns första solstrålar. Pålsjöbaden i Helsingborg är en oas och min överlevnad under vintermånaderna. 
 
 
Grenar av Magnolia från Norrvikens trädgårdar. En liten tulpan. Tillsammans blir de ett oemotståndligt stilleben med vårkänsla och längtan.  
 
 
 
Pålsjö skog med de raka, ståtliga Bokarna. Grå-vitt ljus som når ända ner. Snart är det grönt och lummigt. Älskar tiden innan allt har börjat sätta fart. Följer varje tecken av liv. 
 
Sover dåligt som vanligt och är vaken mellan 02.00 och 05.00. Sen slumrar jag in och vaknar igen av mig själv vid 07.00. En typisk natt. Och jag har hunnit svara på email och surfat runt på nätet och varit ute bland mina sociala medier. Mitt i natten när jag borde sova som bäst. Vet att det inte är bra att ha mobilen nära men den är ändå bästa stödet för att förströ en vaken natt. Orkar inte läsa en bok och vill inte gå upp... Dricker en kopp te ibland och sitter med en filt i soffan, tänder ljus och försöker dämpa tankeverksamheten som är lite för ivrig för dygnets timmar. Men då blir jag mer vaken och börjar tänka ännu mer. Behöver stillheten och natten men behöver kanske inte sova lika länge som förr. Kommer ihåg min mormor som var uppe vid 05.00, kokade kaffe och läste tidningen vid det lilla köksbordet. Hon kunde inte heller sova. Så det är väl så det är numera. Känner mig inte så upprörd över det utan får mer hantera det på något sätt. Och ibland slumra till på soffan en eftemiddag emellanåt.
Får vila när tröttheten kommer.  
 
Februarimånad är en rätt tråkig mellanmånad då man längtar efter våren och värmen som mest. Och då plötsligt kommer kyla och snö, som vi inte alls hade räknat med. Är glad att jag bor långt ner i söder, kan inte klara kylan så länge och nu börjar det bli riktigt ljust ändå! I år känns februari inte så farlig. Jag har mer tid att se förändringarna och går in i vårvintern med hopp om livet och ser att det återvänder sakta och målmedvetet. Ljuset bland de kala bok-stammarna i skogen är försiktigt krispigt och vitt. Annorlunda från de första varma självsäkra solstrålarna på våren. Det är en ynnest att få följa varje dags förändring mot ljuset och värmen. Börjar till och med tycka om de kyliga lite motsträviga morgnarna med grå-rosa gryning i lätt motvind. 
  
 
Längs Öresund. Springer, går, andas, flåsar, vaknar till liv. Får kraft i den kyliga motvinden!
 
 
Gott i soffan med mjuka kuddar, färger och former. Mitt i natten när jag inte kan sova eller en stund på em när tröttheten kommer...
 
 
Börjar varje dag med Avocado på Finn-crisp, en Blodgrapefrukt och en kopp te. Jag varken ska eller behöver äta mer. Måste gå ner i vikt... och det går bra så länge jag håller mig till detta! Och äter nästan minimalt på dagarna. Så det är ingen frossa i semlor eller kanelbullar som jag älskar och som jag nu måste avstå ifrån, och bara äta någon gång ibland. Det funkar bättre än jag trodde och det ger resultat. Piggare och nöjdare kropp.
Så har en måndag i februari börjat igen.