Snart kommer den. Den skira rosa blomningen. På bar kvist med utspridda kronor som skapar ett sirligt broderimönster mot den blåa vårhimlen. Suck! Och på Facebook och Instagram svämmar det över av rosa blom-och blåa himmelsbilder! Bara så häpnadsväckande..! I tusentals blommar det i vackra lundar runt om i landet. Om man inte åker till Japan så finns numera flera fantastiska körsbärsplanteringar att hålla koll på runt om i landet. Botaniska trädgården i Göteborg lockade förra året närmare 15 000 besökare till sin blomning och till firandet av "Hanami", pick-nick under de himmelska trädens blomning! Och det var bara på en söndag! Norrvikens trädgårdar i Båstad har också en fin körsbärslund liksom Kungsträdgården i Stockholm och Lundagård i Lund. Men att ha en pick-nick är framför allt parkernas tema. Att sitta ner på gräsmattan: kanske första utefikat på filt för året!
 
Körsbärsblomningen har en unik ställning i Japan därifrån traditionen med "Hanami" kommer. Blomman anses så märkvärdig just för att den visar på att även en så stolt och elegant skönhet falnar på kort tid. Inget varar för evigt. Och att då ta till vara på stunden, ögonblicket; ger en stark symbolik för det förgängliga livet. Läs mer om Körsbärsblomning på www.japanexperterna.se som arrangerar resor dit. Där kan man också se när det blommar i de olika regionerna. Japan är ett långsträckt land och första blomningen i söder kan ske redan i januari medan den sista blomningen längre norrut är i april månad. 
 
Här i Sverige är det april månad som gäller men med lite variation beroende på tidig eller sen vårvärme. Själv ska jag bege mig lite söderut i mars månad och försöka fånga den rosa blomningen bara för att få möjligheten att uppleva den två gånger minst... 
 
Min bild här är tagen i Furutorpsparken i Helsingborg som har en jättefin körsbärslund att ta sikte på.  
 
Finaste tidigblommande körsbärsblomman/trädet heter Prunus 'Accolade' - som finns i Kungsan bland annat.  Snart så...
 

"Trädgården är som en tavla, man målar med växterna. Det ska vara hållbart, inte efter senaste trenden." Heidi har klara åsikter om hur en användbar trädgård ska skapas. Hon har ett långt yrkesliv bakom sig och är fortfarande i full fart med nya projekt, nu när hon i dagarna närmar sig 75 år! "Jag vill inte sitta hemma och tjattra med några tanter om skilsmässor och sjukdomar; jag vill jobba!" Heidi, biter ifrån, det är viktigt för henne; att vara igång och fortsätta skapa trädgårdar så länge som kunderna ringer efter henne. Just nu håller hon på med två projekt i Fortuna i Rydebäck utanför Helsingborg. Det blåser kraftigt därnere, "jag vet vid det här laget vad som passar vid kusten", säger Heidi och spänner ögonen i mig. Ja, hon om någon bör veta. Med flera trädgårdar längs hela kusten i Skåne men också flera uppe i Stockholm.

Heidi kom från Tyskland till Sverige som 19-åring, 1962, och hade innan dess ordnat ett arbete på en plantskola; som städare. Det var hårt de första åren, man fick göra allt; odla, laga verktyg och fixa det mesta själv, ett eget val men med stark passion till det gröna. Hon lärde sig att ska det ske något måste man arbeta hårt och vara självständig. Heidi utbildade sig till trädgårdsarkitekt och startade Löddeköpinge Plantskola som blev banbrytande som Handelsträdgård med estetik och inspiration. De gröna formerna; Buxbom, Murgröna, Liguster och Myrten dominerade och de sinnliga kompositionerna av patinerade terrakottakrukor, rostigt, sirligt och grönt. Det skapade en ny våg av inredning och en annan syn på trädgården och på de traditionella plantskolorna. Och Heidi berättar: fraktgubbarna lyfte på ögonbrynen när det var hon som kom och bar in leveranserna av perenner och jordsäckar. De kunde ge kommentarer som ”Är du inte lite väl manhaftig nu!” Heidi skrattar vid minnet. Åh, så dumma och okunniga de var. 

Jag ser Heidi framför mig då vi hade trädgårdsrådgivning på Sofiero under Den stora trädgårdsfesten för närmare 20 år sedan: rakryggad och med bestämd min och pliriga ögon, alltid redo för en bitig skarp kommentar om någon trädgård eller en flört med någon av herrarna i sällskapet; jag hade stor respekt för henne då och har det ännu mer nu när jag lär känna henne på riktigt. Heidis uppfattning om trädgård är glasklar; man ska kunna leva med sin trädgård hela året om; om den inte är vacker på vintern är det inte en lyckad trädgård. Det ska alltid finnas ett avkopplande rum; den får inte kännas för krävande. Hon har vännen och kollegan Ulla Molins tankar och idéer nära sig själv. Trädgården ska vara användbar och funktionalistisk men samtidigt sinnlig och omsvepande. "Trädgården speglar din själ och när jag gör en trädgård ber jag om en lång lista av mina kunder vad de uppskattar och vad de vill ha sin trädgård till." Den ska spegla sina ägare; fast det syns nog ändå tydligt att det är en plats skapad av en mycket passionerad och bestämd trädgårdssjäl...

Heidi Palmgen
 
"Trädgården är som en tavla". Vy från Monets trädgård av Ingeborg Radler från utställningen Nordisk salong på Dunkers Kulturhus februari 2018.  
.. 
 
   Så här såg det ut sommaren 2010 när jag hade planterat grönsaker i Helsingborgs stadspark i projektet "Planteringar utan gränser". Med idén att skapa en mötesplats för odlingsintresserade och för de som kanske skulle kunna komma att bli intresserade, gick jag till Helsingborgs stad och fick napp. Med Utvecklingsnämnden och Stadsbyggnadsförvaltningen som uppdragsgivare satte jag igång att rekrytera odlare bland kulturföreningar och trädgårdsföreningar. Att intresset för mat och odling delas av alla kulturer är ju känt och roligt om vi kan mötas över gränserna och odla tillsammans. Jag fick med entusiastiska odlare med ursprung i Grekland, Libanon, Kosovo, Turkiet med flera.
    Jag ville att vi skulle vara i Stadsparken som ligger som en vattendelare mellan Norr och Söder i Helsingborg. När det blev känt att vi skulle få starta odlingen i parken kom reaktioner som jag aldrig hade kunnat ana: "ska invandrare få vara i finrummet i staden?" "Ska de nu gräva upp hela stadsparken och odla grönsaker?" Det blev insändare i Helsingborgs Dagblad och någon föreslog att det kunde odlas på söder istället... där invandrarna kunde hålla till.. ja det var en reaktion som sporrade mig istället att verkligen göra det i Stadsparken och ingen annanstans! Var skulle vi vara om inte i vardagsrummet! Så sagt och gjort vi fick tillstånd men fick flytta på oss till ena hörnan i parken efter att några politiker fått kalla fötter. Det var bara att bita ihop.
     Så en dag i maj satte vi igång: 9 stora lådor stod klara på 3 x 3 meter. och varje förening fick var sin. Vi fick sponsrat plantor av Hörnheims och Mäster Grön så jag kunde vara generös och frikostig när vi planterade; alla fick ta vad de ville av ett stort smörgåsbord av växter, blommor och grönsaker Plus att de själva hade förodlat en del specialsorter. Det ösregnade konstant på vår planteringsdag men humöret var fantastiskt. Vi dansade Zorba så det skvätte om fötterna och höll värmen i våra plaskblöta kläder. Och dagen efter sken solen igen, och kanske tack vare den fina jorden och den blöta början blev odlingen en stor succé och till stor glädje för alla som dagligen passerade och stannade upp. Vi bjöd på grönsaker och smaker till alla som ville. På så vis var det också ett demokratiskt projekt. Som fungerade mycket väl; föreningarna skötte sina odlingar men var fullt medvetna om att det var till allas nytta och nöje. De spontana möten och samtalen som kom till på grund av odlingen var verkligen allas förtjänst.
     Vi hade en fin sommar och det blev heller inte vandaliserat som många hade förutspått. Jag var själv lite orolig efter helgkvällar men när jag kom på morgonen efter en lördagkväll var det stilla, fint och helt orört Möjligen någon liten kanin hade smakat på kålen. Men det var faktiskt allt som hände. Det gav mersmak. Året efter flyttade lådorna till Planteringen där nästa odling startade med boenden på samma sätt; med ett gemensamt mål; att skapa en god mötesplats för spontana möten och samtal för att bryta isolering och skapa något gott i den slitna parken. Och nu finns projektet på fem olika platser och stadsdelar och är en permanent verksamhet inom Helsingborgs stad. Så den första pionjärinsatsen måste någon göra...och våga tro att det går trots motstånd och misstro. Och tror på den goda kraften i samhället och bland människor. Vad ska vi annars tro på?
 
Plantering i ösregnet i maj 2010//Christina Högardh-Ihr kämpar på.
 Foto: Viktoria Blomberg
 
Solig sköredag i september; Iptisam från Stadsbibliotekets barnavdelning tog hand om en låda och skänkte ut plantorna och grönsakerna till alla som kom förbi eller deltog i skördefesten!