Det nationella parknätverket Swedish Society of Public Parks and Gardens. Bilder från flera av medlemsparkerna som är bland de främsta i Sverige. Collage från medverkan på Nordiska trädgårdar 2012; skapat av Viktoria Blomberg. 
Se mer info om nätverket och om parkerna på www.swedishgardens.se
 
En delegation från "Gardens without limits", som var ett EU-projekt för länderna Frankrike, Tyskland och Luxemburg där de gränsar till varandra i nordöstra Frankrike, kom och besökte Den Stora Trädgårdsfesten på Sofiero i augusti 2006. De hade trädgårdsturism i fokus och blev mycket imponerade av hur vi arbetade och hur vi utvecklat parken samt det stora besöksantalet. De kom från en region där industrier lagt ner och där folk flyttade ifrån, och de såg möjligheten att profilera städerna och regionen runt gränserna i ett gemensamt trädgårdsturism-projekt. De hade fått godkänt EU-medel och drog igång investeringar och marknadsföring. I projektet ingick också att arrangera en konferens vartannat år för att skapa en plattform och ett nätverk för utbyte av goda exempel. 
 
Jag blev nedbjuden till konferensen "Gardens without limits" i oktober samma år och det var början på ett nytt kapitel i mitt långa parkliv. På konferensen var folk från alla de viktiga parker och organisationer som finns i Europa däribland från National Trust och RHS. Men också från flera tyska och franska nätverk och mäktiga parker. Det var fantastiskt att delta och det jag kände allra mest var att vi verkligen inte behöver skämmas över våra parker i Sverige! Att vi har mycket att komma med och det arbete vi lagt ner på Sofiero var ett exempel som lyftes fram på konferensen bland annat. Mitt i allt fick jag en uppmaning och fråga från scenen: "Mrs Liljedahl; can you tell us about your garden festival at Sofiero? You have made a fantastic work!"  Och plötsligt vändes hela publiken mot mig och jag fick en mikrofon i handen och skulle säga något klokt. Överrumplad och nervös fick jag fram något som "Yes, it is fantastic and we are so happy but it can also rain a lot....." What! Precis som en typisk svensk kunde jag inte ställa mig upp och bara njuta av uppmärksamheten och stolt proklamera hur duktiga vi är och hur fina våra parker är och vilket hårt arbete jag själv lagt ner... Nej, "it can also rain a lot...." Oh My God, så många gånger har jag inte spelat upp scenen i huvudet och ändrat varenda mening i mitt stapplande svar.. Jag VAR och ÄR otroligt stolt över vad vi gör och vad vi har i Sverige och jag vet vilket slit jag själv lagt ner och hur mycket arbete det läggs ner varje dag runt om i Sveriges främsta parker på att hålla ekonomin, skapa upplevelser för besökare, underhålla och utveckla trädgårdar och rabatter; hålla kommunledningar glada och länsstyrelser underrättade. Att bolla fastighetsfrågor ena stunden och den andra stunden hoppa in i ett möte med pelargonsällskapet som vill ha mer bidrag om de ska komma igen; för att i nästa sekund göra budget, skriva en annons eller fixa nycklar till den nya praktikanten.. Ja, allt ska göras med samma energi och glädje. 
 
Och att skapa en Garden Festival gör man inte bara sådär. Den kräver hur mycket planering och hårt arbete som bara är möjligt. Ofta är man underbemannade och det görs med eldsjälar som brinner för sin plats. Man älskar ofta sin park, och offrar mycket för att det ska gå bra! Och nu är jag extra stolt att vi har ett nätverk i Sverige för de främsta parkerna; Swedish Society of Public Parks and Gardens som jag var med och startade 2010, inspirerad av mitt första konferensbesök i Metz. Just för att vi måste bli starka ihop! Kunna stötta varandra i VÅTT och TORRT! Och inse att vi är bland de främsta i Europa, trots att det regnar en del...
 
Jag blev inbjuden efter konferensen att vara med på möten i Berlin under flera år i en inre krets för utveckling av europeiska parker och trädgårdar så jag avskräckte inte med mitt svar som tur var. Annars hade jag aldrig förlåtit mig själv...
 
 
Gunnebo slott i Mölndal har tagit ett stort ansvar för att vara plattform för det svenska parknätverket. Utan stödet från VD Lena Vikström hade det inte varit möjligt att utveckla nätverket så framgångsrikt som vi nu har gjort. 
 
Nätverkets medverkan på Den Stora Trädgårdsfesten på Sofiero 2013. Viktigt att visa upp sig tillsammans!
 
Snart kommer den. Den skira rosa blomningen. På bar kvist med utspridda kronor som skapar ett sirligt broderimönster mot den blåa vårhimlen. Suck! Och på Facebook och Instagram svämmar det över av rosa blom-och blåa himmelsbilder! Bara så häpnadsväckande..! I tusentals blommar det i vackra lundar runt om i landet. Om man inte åker till Japan så finns numera flera fantastiska körsbärsplanteringar att hålla koll på runt om i landet. Botaniska trädgården i Göteborg lockade förra året närmare 15 000 besökare till sin blomning och till firandet av "Hanami", pick-nick under de himmelska trädens blomning! Och det var bara på en söndag! Norrvikens trädgårdar i Båstad har också en fin körsbärslund liksom Kungsträdgården i Stockholm och Lundagård i Lund. Men att ha en pick-nick är framför allt parkernas tema. Att sitta ner på gräsmattan: kanske första utefikat på filt för året!
 
Körsbärsblomningen har en unik ställning i Japan därifrån traditionen med "Hanami" kommer. Blomman anses så märkvärdig just för att den visar på att även en så stolt och elegant skönhet falnar på kort tid. Inget varar för evigt. Och att då ta till vara på stunden, ögonblicket; ger en stark symbolik för det förgängliga livet. Läs mer om Körsbärsblomning på www.japanexperterna.se som arrangerar resor dit. Där kan man också se när det blommar i de olika regionerna. Japan är ett långsträckt land och första blomningen i söder kan ske redan i januari medan den sista blomningen längre norrut är i april månad. 
 
Här i Sverige är det april månad som gäller men med lite variation beroende på tidig eller sen vårvärme. Själv ska jag bege mig lite söderut i mars månad och försöka fånga den rosa blomningen bara för att få möjligheten att uppleva den två gånger minst... 
 
Min bild här är tagen i Furutorpsparken i Helsingborg som har en jättefin körsbärslund att ta sikte på.  
 
Finaste tidigblommande körsbärsblomman/trädet heter Prunus 'Accolade' - som finns i Kungsan bland annat.  Snart så...
 
   Så här såg det ut sommaren 2010 när jag hade planterat grönsaker i Helsingborgs stadspark i projektet "Planteringar utan gränser". Med idén att skapa en mötesplats för odlingsintresserade och för de som kanske skulle kunna komma att bli intresserade, gick jag till Helsingborgs stad och fick napp. Med Utvecklingsnämnden och Stadsbyggnadsförvaltningen som uppdragsgivare satte jag igång att rekrytera odlare bland kulturföreningar och trädgårdsföreningar. Att intresset för mat och odling delas av alla kulturer är ju känt och roligt om vi kan mötas över gränserna och odla tillsammans. Jag fick med entusiastiska odlare med ursprung i Grekland, Libanon, Kosovo, Turkiet med flera.
    Jag ville att vi skulle vara i Stadsparken som ligger som en vattendelare mellan Norr och Söder i Helsingborg. När det blev känt att vi skulle få starta odlingen i parken kom reaktioner som jag aldrig hade kunnat ana: "ska invandrare få vara i finrummet i staden?" "Ska de nu gräva upp hela stadsparken och odla grönsaker?" Det blev insändare i Helsingborgs Dagblad och någon föreslog att det kunde odlas på söder istället... där invandrarna kunde hålla till.. ja det var en reaktion som sporrade mig istället att verkligen göra det i Stadsparken och ingen annanstans! Var skulle vi vara om inte i vardagsrummet! Så sagt och gjort vi fick tillstånd men fick flytta på oss till ena hörnan i parken efter att några politiker fått kalla fötter. Det var bara att bita ihop.
     Så en dag i maj satte vi igång: 9 stora lådor stod klara på 3 x 3 meter. och varje förening fick var sin. Vi fick sponsrat plantor av Hörnheims och Mäster Grön så jag kunde vara generös och frikostig när vi planterade; alla fick ta vad de ville av ett stort smörgåsbord av växter, blommor och grönsaker Plus att de själva hade förodlat en del specialsorter. Det ösregnade konstant på vår planteringsdag men humöret var fantastiskt. Vi dansade Zorba så det skvätte om fötterna och höll värmen i våra plaskblöta kläder. Och dagen efter sken solen igen, och kanske tack vare den fina jorden och den blöta början blev odlingen en stor succé och till stor glädje för alla som dagligen passerade och stannade upp. Vi bjöd på grönsaker och smaker till alla som ville. På så vis var det också ett demokratiskt projekt. Som fungerade mycket väl; föreningarna skötte sina odlingar men var fullt medvetna om att det var till allas nytta och nöje. De spontana möten och samtalen som kom till på grund av odlingen var verkligen allas förtjänst.
     Vi hade en fin sommar och det blev heller inte vandaliserat som många hade förutspått. Jag var själv lite orolig efter helgkvällar men när jag kom på morgonen efter en lördagkväll var det stilla, fint och helt orört Möjligen någon liten kanin hade smakat på kålen. Men det var faktiskt allt som hände. Det gav mersmak. Året efter flyttade lådorna till Planteringen där nästa odling startade med boenden på samma sätt; med ett gemensamt mål; att skapa en god mötesplats för spontana möten och samtal för att bryta isolering och skapa något gott i den slitna parken. Och nu finns projektet på fem olika platser och stadsdelar och är en permanent verksamhet inom Helsingborgs stad. Så den första pionjärinsatsen måste någon göra...och våga tro att det går trots motstånd och misstro. Och tror på den goda kraften i samhället och bland människor. Vad ska vi annars tro på?
 
Plantering i ösregnet i maj 2010//Christina Högardh-Ihr kämpar på.
 Foto: Viktoria Blomberg
 
Solig sköredag i september; Iptisam från Stadsbibliotekets barnavdelning tog hand om en låda och skänkte ut plantorna och grönsakerna till alla som kom förbi eller deltog i skördefesten!